Sophie gästbloggar!


Jag fick ett mail förut om en tjej som vill gästblogga, så här kommer hennes inlägg!
Give it up for Sophie!



What is love?


Såhär i vårtider när man ser nyförälskade, lyckliga par överallt och solen strålar
så är det inte konstigt att man tänker en hel del på kärlek. För min del så finns
den i mitt liv sedan snart ett år tillbaka, något jag är väldigt lycklig över. Men
även på en solskensskimrande himmel svävar det ibland moln.

Nu menar jag inte att det är något fel med mitt förhållande, tvärtom, allt är
perfekt. Men det är tydligen det som är problemet. Enligt andra så måste det vara
något fel på mig och min älskling eftersom vi inte bråkar och för att vi ofta är
romantiska mot varandra.

Ja, synen på kärlek har verkligen ändrats över åren. Klart man är lycklig när man
inleder ett nytt förhållande, men i maggropen finns alltid rädslan för att det ska
ta slut. Varför? För att det förväntas. Några av de vackraste kärlekshistorierna
från förr handlar om hur unga människor hittar äkta kärlek. Romeo och Julia var bara
runt 15-16 år enligt Shakespeares välkända verk, precis som många andra historiska
kärlekspar. Men nu för tiden är det första som förväntas av ett förhållande mellan
två tonåringar att det ska ta slut.

Måste kärlek verkligen vara omöjlig och svår för att vara värd att kämpa för?Annars
är den tydligen inte vacker. För att kärlek ska vara äkta verkar det som att folk
förväntar sig att det ska vara bråk. Man kan inte vara nykär hela tiden för då är
det bara attraktion och inte äkta kärlek.

För min del så är kärlek inget som kan passa in i en ram, varenda kärlek är unik
precis som du och jag. Därför kan man inte heller säga att kärlek ska vara på ett
speciellt sätt för att vara äkta. Kärlek är att tillåta sig själv att släppa in en
annan människa inpå dig och ditt liv. Och oavsett hur gammal man är eller hur man
beter sig med den man älskar, så är kärlek det absolut vackraste som finns!

//Sophie
http://www.iheartfashion.blogg.se/

Elise gästbloggar!


Jag hittade ett gammalt gästbloggsinlägg från söta Elise.
Vill även du gästblogga hos mig? Maila mig i så fall din text och bloggadress till: contact@mariaholmlund.se.



Vilken känsla!


En känsla. Hur kan den vara så stark? Den tar över hela kroppen, hela tankar och hela handlingar. Den får en att känna och göra saker som känns ovanliga. Du kan gråta, skratta, vara arg eller helt enkelt vara bortom kontakt när tankarna kör racing i ditt huvud.

En känsla. Hur uppstår den egentligen? Har du gjort rätt eller fel i förra mötet med en person eller har du helt enkelt bara en känsla som bor där inom dig? Man vet inte vad man ska göra för att få en känsla att försvinna. Bra eller dålig. Det finns inget botemedel. Botemedel kan få ordet känsla att låta som en negativ sak. Är det något negativt att känna något? Är det bra att känna ilska och är det dålig att känna kärlek?
En känsla är inget negativt. Det är positivt i högsta grad.
En känsla kan vara skön och en känsla kan göra ont. Men det är ändå något positivt. Du lär dig känna dig själv och var dina gränser går innan känslan kommer till handlingen.
Inom mig har jag en känsla så stark att jag inte kan sitta still. Både positiv och negativ i mitt syfte. Kärlekskänslan. Den bästa som finns. Men vad är det negativa? Även om en kärlek kan leva starkt på avstånd, finns det en oroskänsla. Oron: Tänk om det händer den andre något? Det är en känsla man inte ska behöva ha, men ändå har precis alla den. Varför har vi den? Och vilken är er största och bästa känsla?

//http://lisessa.blogg.se/

Erik gästbloggar!

För första gången har vi en kille på scenen
!  En stor applåd tjejer! Jag tyckte det var riktigt roligt att denna eminente kille ville gästblogga hos mig, för killar finns det alldeles för lite av i bloggvärlden, eller vad säger ni?

So I now present to you: Erik!



"Jag har alltid varit lite emot det där med att gästblogga, har fått
erbjudandet några gånger förut och endast tackat ja två inklusive
detta. Anledningen till att jag oftast tackar nej är för att jag inte
har en aning om vad jag ska skriva om. Vad är det som skulle kunna göra
just mig och det jag skriver intressant? Antagligen så är det mitt inte
jättebra självförtroende som spelar in i detta, ja jag har inte så bra
självförtroende även om det kanske ibland kan verka så på min egen
blogg. Men jag har lärt mig skådespelet och det är enkelt att vara en
bra skådis när man döljer sig bakom en skärm och endast använder sig av
skrivna ord. Men vet ni, jag ska avslöja en sak för er nu. Det finns
två saker det senaste året som faktiskt lyft mitt självförtroende på
riktigt, ganska mycket för att vara ärlig. Det första är min underbara
flickvän Louice, vet inte vad jag hade gjort utan henne. Det andra är
faktiskt just min blogg. Det kanske låter mesigt, men bloggen har varit
en förlängning av mig själv. Jag kan sitta och skriva på bloggen och
lämna ut mig själv totalt utan att någon vet vem man är egentligen i
alla fall, sen att man får massa beröm för det man skriver och det man
gör späder bara på ens egna "jag är bra känsla" ytterligare.
Därför är mitt råd till alla er som detta inlägg når ut till, bli ingen
såkallad "modebloggare" även om du kanske inte vill lämna ut dig själv
helt på din blogg, använd den till att förlänga dig själv. Gör det du
själv vill, följ inte trenden och gör precis som alla andra. Ha det bra
nu allihopa!

//Erik
http://theartist.blogg.se/