Här kommer min tredje gästbloggerska! Jag måste säga att jag tycker det är roligt att så många vill gästblogga och jag är så förundrad över att ni alla skriver så bra! Det kanske bor en författare i er alla..? =) Fortsätt att skicka in inlägg till mig! Här kommer i alla fall Elise, och som ni ser så skriver även hon otroligt bra och tänkvärt.

---

Vem är vi?

Jag är jag och du är du. Men vem är alla andra?

Som människa, ungdom, flickvän, dotter, syster, släkting och den där skrivande medieeleven, kan jag säga att ingen ska få ändra på dig som person. Ibland när jag går på stan kan jag önska att jag vore som hon i de röda skorna eller varför inte hon i de riktigt stora märkesbrillorna. Det kanske rent ut sagt är dig jag vill vara som. Men egentligen är jag unik på mitt eget sätt. Det finns säkert människor där ute som vill vara som jag. Det är bara till att tänka i andras banor så förstår man att alla är unika och speciella på sitt sätt precis som jag är på mitt.

Mina tre år på högstadiet var inte som alla andras. Jag var inte mig själv. Jag lät mig dras med av grupptrycker och om det fanns en person i rummet som ogillade en viss akt man gjorde, fick den en att vända känslan mot en själv och undra vad det var för fel man gjorde. Inte ens mitt gymnasieval fick folk att lyfta på mungiporna och önska mig lycka till. Bara genom att ha fått komma in på rätt linje var som att skicka dem en hälsning och säga "Jag har klarat det första steget. Det är många steg kvar till framgång och inte ens ni ska kunna hindra mig från att ta de stegen ut i livet."

Inte förrän jag började på mitt underbara program kunde jag känna mig som den Elise som jag letat djupt efter i mina tankar. Det var lite läskigt i början, då man visste att nu skulle man klara sig själv och inte bli styrd av någon annan. Men vilken befrielse det var! Och jag kände inte den minsta rädsla av att få någons tankar emot mig. Jag var bara överlycklig över att få alla positiva människor runt om mig att verkligen gilla mig. Vilken känsla. Detta var den riktiga Elise som plötsligt dök upp ur tankarna som jag så länge letat efter och folk gillade det.

Idag ska ingen få ändra på mig på det sättet som jag inte gillar, varken insidan eller utsidan.

Jag hade gärna bytt ut mitt korta bruna hår till det längre och mörkare med en gyllenbrun hy, men nu är jag som jag är. Med mina brungröna ögon fortsätter jag mitt liv med min ljusa hy och lever livet precis som det är ämnat att vara.

//

http://lisessa.blogg.se/