Jag hittade ett gammalt gästbloggsinlägg från söta Elise.
Vill även du gästblogga hos mig? Maila mig i så fall din text och bloggadress till: [email protected].

---

Vilken känsla!

En känsla. Hur kan den vara så stark? Den tar över hela kroppen, hela tankar och hela handlingar. Den får en att känna och göra saker som känns ovanliga. Du kan gråta, skratta, vara arg eller helt enkelt vara bortom kontakt när tankarna kör racing i ditt huvud.

En känsla. Hur uppstår den egentligen? Har du gjort rätt eller fel i förra mötet med en person eller har du helt enkelt bara en känsla som bor där inom dig? Man vet inte vad man ska göra för att få en känsla att försvinna. Bra eller dålig. Det finns inget botemedel. Botemedel kan få ordet känsla att låta som en negativ sak. Är det något negativt att känna något? Är det bra att känna ilska och är det dålig att känna kärlek?
En känsla är inget negativt. Det är positivt i högsta grad.
En känsla kan vara skön och en känsla kan göra ont. Men det är ändå något positivt. Du lär dig känna dig själv och var dina gränser går innan känslan kommer till handlingen.
Inom mig har jag en känsla så stark att jag inte kan sitta still. Både positiv och negativ i mitt syfte. Kärlekskänslan. Den bästa som finns. Men vad är det negativa? Även om en kärlek kan leva starkt på avstånd, finns det en oroskänsla. Oron: Tänk om det händer den andre något? Det är en känsla man inte ska behöva ha, men ändå har precis alla den. Varför har vi den? Och vilken är er största och bästa känsla?

//http://lisessa.blogg.se/