Att se fram emot saker

Woop woop!
Bara 4 veckor tills jag får börja böja knät lite lite och som jag ser fram emot det!
Då kanske jag kan få börja köra bil igen, får tillbaka min frihet och slipper vara en belastning. Som det är idag så måste jag få skjuts (Och då tar jag upp hela baksätet med mitt ben, haha!) var jag än ska.
Och som jag längtar efter att få sova på vänstersida, med benen uppdragna mot bröstet.
Jag försöker se fram emot saker istället för att tänka på allt jobbigt. =)
 
Jag hade tänkt lägga upp året med andra saker att se fram mot, men nu tar jag det i myrsteg och ser fram emot att återfå min frihet och därefter att kunna träna upp mitt ben igen. Men sen, sen ska jag sätta upp mål och hitta på roliga saker att se fram emot.
Gör ni så att ni bokar in olika saker att se fram emot? Tex konserter, helger med vänner osv?

 
Som jag längtar efter att åka skidor igen <3
 

Underbara söndag

Bild lånad från Vasaloppet.se

 

Hej alla godingar!

 

Som så många andra går hela denna söndagen i Vasaloppets tecken.
Vi har både Roberts bonuspappa och syster i spåret så vi följer dom med spänning och hejar allt vi kan! De är så duktiga och det är oerhört tufft att Håkan kör sitt första Vasalopp 58 år gammal.

 

Morgonen startade med Vasaloppet och frukost på nybakta scones framför tv, underbart!
Vi kommer tillbringa hela dagen framför tvn och följa Vasaloppet, ända tills det är dags att åka och hämta våra tappra åkare. <3

 

Vad gör ni idag?

Kategori: Allt & inget Taggar: Mora, Söndag, Vinter, vasaloppet;

Dagens gnäll

I vanliga fall tänker jag  att "Jaja det är så här det är" och accepterar att jag har ett skadat ben och försöker göra det bästa av situationen, men just idag känner jag mig rätt frustrerad.
Robert och svärmor är på Gesundaberget och åker skidor och Roberts syster och bonuspappa är på väg till Mora för att hämta nummerlappar, lämna in skidor och gå runt att kika lite i mässtältet.
Och jag? Jag sitter som vanligt i soffan med en kudde som stöd under knät.
Där. Jag. Sitter. Var. Eviga. Dag.

 

PSX_20180303_111358

Jag kommer inte, precis som förra året när jag hade magsjuka och så lägligt började kräkas lagom till att åka och ta emot Roberts syster i mål, kunna stå i mål för att ta emot Roberts syster och bonuspappa. Dels för att jag tar upp ett helt baksäte för att kunna frakta runt mig och dels för att jag orkar helt enkelt inte. Sedan skadan orkar jag nästintill ingenting, misstänker att det beror på att kroppen lägger krut på att läka sig själv. Sedan beror även på att jag är beordrad att vara stilla så mycket som möjligt för att knät ska läka utan att jag får komplikationer senare. Jag är livrädd att jag ska anstränga eller göra något som ställer till det med funktionaliteten i knät senare.

 

Dagens gnäll inlägg gjort.
- Over and out -