Början på 2018

2018 - nytt år, nya möjligheter.
Absolut! Dock har det inte startat allt för bra åt oss.
 
Vi ville ha en familjeaktivitet för att kunna hänga mer tillsammans och valde slalom. Jag älskar att åka slalom, har inte åkt på säkert 15-17 år. Mycket riktigt - vi köpte utrustning till oss och barnen och borjade åka så smått. Barnen fullkomligt älskar det!
En kväll tänkte jag ta lite egentid och åka några åk tillsammans med en vän innan vi skulle på styrelsemöte och herregud så magiskt det första åket var. Snön gnistrade i lampornas sken, utsikten tog andan ur mig och kvällsluften var bara så underbar.
Andra åket gick inte riktigt lika bra. I mitten av åket fick jag felskär med skidan och ramlade, skidan löste inte ut och benet med skidan vreds och hamnade under mig. Jag gled en bra bit i backen med benet under mig men kände inte så mycket just då. När jag väl fick stopp på mig gjorde ytterst lite ont i knät och jag tänkte att jag nog har vrickat det.
Inte riktigt då.. När jag skulle försöka ställa mig på benet för att åka ned och sen hem så vek sig benet och det gjorde riktigt ont. Fick ringa min vän så hon skickade upp en skoter för att hämta mig.
Ned till caféet där jag blev väl omhändertagen med kylande omslag och hårt omlindat.
Åkte på styrelsemötet i skidkläder och fick sitta i soffan med benet högt.
 
Dagen därpå valde jag att åka till akuten och kolla knät då jag hoppade runt på ett ben och det gjorde fruktansvärt ont i knät samtidigt som jag hade en hemsk ostabil känsla, som att underbenet gled iväg. Usch!
Robert fick skjutsa mig och när vi väl komm till akuten grät jag rätt häftigt av smärta, det var fruktansvärt. Fick snabbt komma in på ett rum där en läkaren kände och klämde. Jag sa att jag inte trodde jag hade brutit något utan mer på att jag tänjt ledbanden.
 
 
In på två olika röntgen där det konstaterades att jodå, jag hade en skelettskada. Mitt korsband har varit starkare än mitt skelett och slitit av fästet med skelett och allt.
Döm av min förvåning när jag blev gipsad från fotknäl till höft.
 
 
 
I en vecka hade jag gipset innan de tog av det och jag istället fick en skena (ortros) och där har ett mindre helvete med smärta börjat.
Så nu dras jag med en oerhört sexig stödstrumpa som går från foten - jodå hela foten också - till höft a la penisonärstyle, skena, kryckor och konstant smärtlindring med både alvedon och morfin, blä. Det här ska jag leva med i 10-12 veckor. 10-12 veckor! Först 6 veckor där skenan är i helt stelt läge för att sedan under 4-6 veckor lossa på rörligheten mer och mer. Därefter väntar 6 månaders rehabilitering för att stabilisera upp knät för att slutligen se om knät blivit tillräckligt stabilt eller om det även behövs en operation.
 
 
 
Det är min start på 2018 - jag hoppas sannerligen att er start varit bättre! =)
 
Kategori: Allt & inget Taggar: Gesunda, Knä, Skada, Skidor, Slalom, Vinter;
Kommentera inlägget här: