Halloj godingar!

Jag vet att jag har varit dålig på att blogga och på att svara på kommentarer, jag har helt enkelt inte haft lust.

Igår och i natt lånade vi hem Sigge från min brors kompis för att se hur han var när han bara var tillsammans med oss eftersom vi funderar på en sån här blandis.

Sigge

Och vad kan jag säga? Tja vi (speciellt jag) är kär i Sigge och jag tror Sigge blev kär i oss.
Han installerade sig så himla självklart hemma hos oss. När vi satt oss i soffan för att kika på Robinson så hoppade han upp, snurrade ett varv och la sig lutad mot mitt ben. Och likaså när vi gick och la oss, han hoppas upp i sängen och rullade ihop sig bredvid och på mig. Hela natten har han sovit ihopkurad nära, nära mig.
När vi skulle lämna tillbaka honom så lämnade vi av honom hos mamma så att lillebror skulle ta med sig honom till sin kompis. Mamma lyfte upp honom för att han inte skulle smita med oss hem (vilket han försökte med) och han kravlade från mamma till mig och låg sedan helt stilla i min famn! Han ville inte alls att vi skulle åka hem. Hur mycket tror ni det skar i mitt hjärta att lämna honom där när han så tydligt ville med oss hem?

Fler bilder på Sigge, visst är han en sköning?:





Som det ser ut och känns just nu så blir det nog en Sigge-valp till hösten. =)