Den här kommentaren från Martina gjorde mig så otroligt glad, hjärtat smälte som smör i solsken:

Blue Velvet om På väg...:

Jag hade gärna kommit om du hade bott här i närheten! Skulle mer än gärna haft dig som vän nämligen! =)

Hon är så fruktansvärt, fruktansvärt söt och med ett hjärta av guld. Jag önskar också att vi bodde närmare varandra så vi kunde umgås.

Har jag en vän som är sjysst, rak och ärlig mot mig så skulle jag kunna göra precis vad som helst för den personen. (Jag vet dock att jag är alldeles för snäll och det har jag fått lida många gånger om, men samtidigt så kan jag inte bli en sur och arg biatch för det, eller hur? Jag vill heller inte vara sådan, jag vill kunna vara snäll och generös men jag vill även få snällhet och genorositet tillbaka vilket tyvärr är mer sällsynt) Det gör jag i och för sig även för de som har varit/är mindre raka och ärliga mot mig. Det finns nog de som inte håller med, men de vet inte hur jag tänker om dem eller hur jag känner för dem. Det har tyvärr hänt att det finns de som har tolkat in egna "fantasier" om saker som inte ens har funnits där, och blivit arg/sur/besviken på mig. Tyvärr har jag i många fall inte ens fått chansen att förklara att det inte alls ligger till så. Att kunna säga till någon tex "Hur menade du med det här du sa" "När du sa det här så sårade det mig" eller "Varför gjorde du så där?" är en otrolig gåva att ge någon så att den personen får en chans att berätta hur den tänker och känner.
Det är sorgligt för för mig finns det inget viktigare än vänskap, och jag anser att är man vänner så ska man kunna säga vad man tycker utan att den andre blir sur.

Som tex en gång så ställde jag upp sjukt mycket för en vän, åkte till henne 3 eller 5 eller 6 på morgonen (många många gånger hände detta) när hon ringde och grät och hade ångestattacker osv. Helt plötsligt en helg när hon hade druckit fick jag ett sms där det stod att jag bara en wannabe kompis som fan inte ställde upp + mycket mer. Det sms:et gjorde fruktansvärt ont och jag satt och grät många bittra tårar. Jag bröt med denna kompis eftersom det bara gjorde ont. Någon dag senare fick jag ett sms där det stod "Hej, vad gör du? kram" Jag svarade inte på det och efter ytterligare en dag fick jag "Nejhej jag fattar att du inte pratar med mig, men kan du bara svara på hur många böcker Isfolksserien innehåller?"  Viktigare än så var jag alltså inte trots allt jag gjort för denna person.
Jag fick heller aldrig en ursäkt från denna personen för hur hon hade betett sig. Att inte kunna be om ursäkt tycker jag är lågt, jag har bett om ursäkt många gånger när jag har sagt något som blivit fel, jag har tyckt jag betett mig illa osv. För att kunna fortsätta ett förhållande eller en vänskap måste man kunna be om ursäkt. Alla har faktiskt fel ibland, ingen är perfekt. =)
Men jag är även lite knäpp, det har nämligen hänt att jag har tagit på mig för något som har hänt, fast det inte var mitt fel överhuvudtaget bara för att man ska kunna fortsätta vara vänner...

Ta mig och Jessica. Jessica står mig närmast till hjärtat i vänskap (hon står mig sjukt nära annars också såklart, hon är ju min familj), och vi har alltid kunnat prata om allt, vi har kunnat tycka olika utan att de andre blivit sur och såklart har vi surnat till på varandra och fräst åt varandra. Men då har alltid den andre kunnat säga att skärp till dig nu så har det varit bra sen. Vi har aldrig någonsin bråkat, vi har bara varit småsura på varandra, och jag tror att det har att göra med att vi alltid har pratat om precis allt. Och vi har alltid hållit varandras hemligheter hemliga, det är något som för mig är bland det viktigaste i ett vänskapsförhållande. Utan det förtroendet har man ingen vänskap utan då har man, och man har tur, enbart bekantskap kvar. Om ens det.
Öppenhet och trofasthet är otroligt viktigt både för vänskap som i kärlek.

Skitsnack har jag otroligt svårt för, det jag säger till någon annan än den personen det handlar om, det är saker som jag kan säga direkt till den personen. Tyvärr fungerar inte många så och det är så synd! Tänk så bra vi kunde ha det om alla kan stå för det de säger bakom ryggen på någon annan?

Det finns många vänskaper jag saknar från förr, mina killkompisar som jag umgicks med väldigt ofta. Mina girls från förr, det finns inte härligare människor än dem!
Tyvärr växer man ofta ifrån varandra, i och med att man får olika erfarenheter, någon kanske flyttar, någon träffar någon osv. Men vilket otrolig erfarenhet det har varit att ha känt dessa människor, och vilken kärlek, vänskap, styrka och lycka de har gett mig under den tid jag hade turen att få känna dem.

Självklart har jag många underbara själar som jag även umgås med nu, men lite nostalgi kan jag ju få känna, eller hur? =)

Oj oj, nu blev det verkligen ett långt och rörigt inlägg, vi får väl se om ni ens orkar läsa det. =)
Ingen behöver känna sig uthängd eller träffad, för jag skriver rent allmänt (utom om den gången jag fick höra att jag var en wannabe kompis) om hur jag anser om vänskap. =)