Jag har sovit riktigt illa inatt, antagligen för att jag vet vad som händer idag.

I dag avgörs det om det går att rädda Wilma eller inte.
Jag har inte skrivit om det förut, men så här är det:

När Wilma fick varfickan på tassen gick hon ned jättemycket i vikt och vägde bara strax under 3 kilo. Trots att hon fått finmat och hon har tiggt skandalöst så har hon fortfarande inte (efter 6 veckor) gått upp något i vikt så i fredags var vi till veterinären och tog blodprov och gjorde en hälsoundersökning.
Blodprovet visade att Wilma hade alldeles för höga njurvärden, det var så att till och med veterinären sa oj när hon fick se dem. =/ De får ha upp till 170 och hon hade 317, så då kan ni kanske förstå hur mycket för mycket det är.
Så idag ska vi till Falun Djursjukhus och kolla hur pass illa ställt det är med Wilmas njurar, om vi kan medicinera henne eller om vi måste låta henne somna in.

Wilma är den lilla misse som vi har fött upp med nappflaska sen hon var en dag gammal då hennes mamma dog. Hon är vår lilla bebis som vi alltid har varit extra oroliga för och som står oss extra nära om hjärtat.

Wilma som bebis:



Wilma som nyfödd när Molly, hennes mamma, fortfarande levde.



Wilma efter att Molly gått bort. Ligger på husses mage för att hålla värmen och sover.



Första natten, måste ju käka!



Kolla in tjockismagen!



Mätt och belåten.



Hennes typiska sovstil som hon har än idag.





Nu börjar hon att vingla fram lite försiktigt.



En något mätt och belåten misse ;)





Haha hon är så koxigt söt på den här bilden! =)

Och översta bilden är Wilma som vuxen.