Sorry att jag har varit så galet dålig på att blogga, det har helt enkelt hänt alldeles för mycket i mitt liv för att jag ens ska tänka på bloggen =)
Det har hänt en massa positiva saker som gör att jag just nu flyter på små rosa moln.
En del av det vet ni ju redan men det finns saker som ni inte har en aning om och som ni inte kommer att få veta än på ett tag heller ;)

Jag kan iaf berätta lite om min upplevelse att göra och faktiskt få mitt gesällbrev.
Jag var inte speciellt nervös inför gesällen, vet inte om det är för att jag har förträngt, inte fattat eller helt enkelt var avtrubbad efter att ha gått i 1½ år och mått dåligt över gesällen. I vilket fall som helst så var jag cool lugn kvällen innan när Mikaela min assistent kom till Falun för att sova hos mig inför de arbetssamma dagarna.
Det var på morgnen för gesällen som det stack till lite i magen av nervositet. Jag fick ha en inre dialog med mig själv dessa två dagarna, det stack till och jag tänkte: "Shit, nu blev jag nervös" "Skärp dig! Detta fixar du, lugna ned dig". Den inre dialogen måste ha funkat mycket bra för nervositeten la sig varje gång jag sa åt mig själv att skärpa till mig.
När vi hade morgonmötet med nämnden så la sig min nervositet helt, men då blev Mikaela nervös för min skull istället haha =)
Det var inte förrän vi hade gjort vårt sista moment som nervositeten slog till med full kraft och jag höll på att kräkas när vi blev bjudna på tårta. Den väntan som var då innan vi fick komma in till nämnden för betygsgenomgången, den är nog den värsta jag har varit med om i hela mitt liv.
Tårarna började rinna när mina klasskamrater fick gå in en efter en och antingen kom ut och hade klarat sig, eller de kom ut och hade kuggat sig.
Precis innan jag gick in rann tårarna i strid ström nedför mina kinder så min lärare kramade om mig och höll kvar mig tills jag skulle gå in.
Kommer in till nämnden, de tittar på mig och utbrister: "Nej men! Har du redan börjat gråta?"
Jag hackade fram: " Jaaaaaa jag har sympatibörjat!"
Skyndade mig att slå mig ned på stolen framför domarna och hör i en dimma en an dem säga att: "det har gått bra idag, och med fina betyg"
Jag: "Är det sant??"
Hon: "Ja" och så skrattarde de.
Jag fick lov att lägga mig dubbelvikt och andas ut, reste mig upp och var på väg att gå ut för att dela med mig till mina klasskompisar.
Nämnden: "nej vänta lite! Vi är inte riktigt klara med dig"
Så jag sjönk ned på stolen igen och försökte förvirrat svara på deras frågor samtidigt som tårarna fullkomligt sprutade om mig.
Kom ut ur rummet med tårarna sprutandes och min lärare tittade lite halvosäkert på mig och frågade om jag hade klarat mig och jag klämde fram det bredaste leendet den dagen och utbrast JAAAA !
Sen blev det kramkalas, och mer gråtattacker när jag skulle ringa runt till nära och kära. För varje jag ringde så började jag gråta igen och klämde fram: "Jag klarade mig!" Sen blev jag tyst och satt bara och snyftade. pappa & mamma skrattade lite åt mig, haha =) Syster höll själv på att börja gråta och bad mig sluta så att inte hon skulle börja =)

Morgonen där på fick jag en verklighetschock. När jag stod och diskade så tänkte jag: "Jag har klarat gesällen" och tårarna började flöda igen.

Jag gick iaf ut med tre G och resterande VG =) Är stolt över mina betyg, och jag är vansinnigt stolt över att jag tog gesällen, men har börjat störa mig på mina G:n då jag vet att jag kan mycket bättre än så haha ;)

---

Jag orkar inte svarar på alla kommentarer och alla grattiskommentarer kommer jag godkänna rätt av utan att svara på dem eftersom de är så många =)

I övermorgon åker jag till Cypern, ska bli vansinnigt skönt. Kan behöva lite semester känner jag!