Är det bara jag som känner att det är så sjukt svårt att lita på folk?
Jag har kommit på att jag blivit oerhört mer bränd av sk "kompisar" än vad jag har trott.
Innan det hände så hade jag inga som helst problem med att lita och tro på folk och vad de säger, men numera?
Nej.. det går inte..
Jag känner bara som att alla är falska & snackar skit.

Jag känner att jag inte vill umgås med någon för jag vet inte om de egentligen vill umgås med mig eller om det är så att de i min närvaro säger att det gillar att hänga med mig för att sedan i nästa ögonblick sitta och snacka skit om en med folk som de säger att de inte alls gillar.
Tex. att det säger att de inte gillar den eller den, men sen visar det sig iaf att de umgås med dem en hel del?
Eller att de säger en sak till mig och sedan en helt annan till andra.
Förstår ni hur jag menar?
Förutom min familj/släkt & Robert så är det nog ingen jag litar 100% på..
Det är faktiskt sorligt att det är så.
Jag VILL kunna lita på allt och alla, jag VILL kunna säga vad jag vill och veta att det inte förs vidare, jag VILL kunna vara snäll utan att bli överkörd..
Det är mycket jag vill som aldrig blir som jag vill.
Som det är nu så vågar jag inte berätta något för någon utanför familjen/släkten för det är alltid någon som sladdrar.
Och tyvärr så är det ju också så att när man är i min ålder så är det SÅ jättesvårt att träffa nya kompisar.

Jag önskar SÅ att Jessica kunde flytta hit, då hade jag alltid haft någon jag litar på att umgås med =)
Men det är mina drömmar det...